– Vi är som en stor familj.

Vi träffar henne efter avslutad arbetsdag på bageriet. Hon sjunker ner på stolen i lunchrummet och ler. Hej Samira, hur mår du?

Tack, jag mår bara bra. Jag trivs verkligen här, vi är som en stor familj. Och jag är väl lite av
en mamma åt dem allihop, trots att jag bara har jobbat här i ett halvår. Alla arbetar som ett lag, precis som det ska vara.

Hur kommer det sig att du jobbar på Frans Bagare?

Alltså, jag behövde ett fast arbete och har länge haft fin kontakt med Saide hos er (kandidatansvarig hos Tillväxt Botkyrka). Saide har hjälpt mig mycket, hon är underbar, hon till och med skjutsade mig till anställningsintervjun. Och jag har inga problem med att städa, tvärtom jag känner en stolthet över hur rent och snyggt det har blivit här sedan jag började. Men jag är ju ganska kort, så jag kommer inte åt att städa överallt högt upp. Men då hjälper mina kollegor mig, så hjälper jag dem ute i bageriet. Sen tycker jag mycket om vår chef, Peter, han är verkligen bra. Och han gav mig fast anställning redan efter tre månader.

Du och din familj kom till Sverige 2011, berätta lite om tiden innan det.

Vi bodde i min hemstad Port Said, en väldigt vacker stad alldeles vid kanten av Medelhavet.
Jag utbildade mig till lärare på universitetet, med matematik och naturvetenskap som specialitet. Och efter drygt tjugo år i yrket blev jag rektor, jag har nog alltid varit en ledare på många sätt.

Men som kristna i det muslimskt dominerade Egypten, blev livet allt svårare för oss, till och med farligt. Jag såg till slut ingen framtid för mina pojkar, så vi lämnade allt och åkte till Sverige. Vi har en del släkt här och min man hade arbetstillstånd.

Hur var den första tiden i Sverige för dig och din familj?

Den var ganska svår, det var så mycket som var nytt. Och min man råkade ut för oseriösa arbetsgivare, så hands arbetsliv fungerade inte. Jag tog hand om pojkarna, pluggade på SFI och började vikariera lite grand på olika skolor. Men så blev min man sjuk och jag kunde tyvärr aldrig skaffa en svensk lärarlegitimation, jag behövde arbeta för familjens skull. Fast vi har inget att klaga på, Sverige har varit bra mot oss. Och min äldsta son studerar redan till läkare och den yngsta har bestämt sig för att bli ekonom. Eller jurist, han är inte säker än. 

När du är ledig, vad gör du då?

Jag pysslar om familjen, båda pojkarna bor hemma fotrfarande. Jodå, jag bakar ofta också, fast inte samma grejer som Frans Bagare. Och på helgerna är jag ansvarig för barngrupperna i kyrkan i Norsborg. Där hjälper jag också nyanlända ibland med pratiska saker, blanketter och sånt. Sen älskar jag att jobba med papper, jag tillverkar prydnadssaker, lampor och annat fint.

Om du ser fem år framåt, var gör du då?

Ha-ha, jag är ju inte 25 längre. Så kanske jag har ett lite bekvämare jobb då, lite mindre fysiskt krävande. Fast samtidigt vill jag förstås inte lämna Frans Bagare, vi får se.

Till sist, det finns många invandrare i Botkyrka som är långtidsarbetslösa,
har du några bra tips till dem?

De måste lära sig svenska, det är absolut viktigast. Att kunna prata, läsa och skriva. Det är för många som inte bryr sig om det. Sen gäller det att ta det första jobbet, det behöver inte vara perfekt, men det är bästa starten. Svälj stoltheten och jobba bara, det ger så mycket positivt.

Samira är ett exempel på alla de inspirerande människor som har fått jobb via Tillväxt Botkyrka. Är du arbetssökande, titta in på jobb.tillvaxtbotkyrka.com